majsan

äsch, tänker jag. jag kan väl lika gärna återuppliva bloggen som att ligga och lyssna på bilarna som kör i slasksnö utanför. snöflingorna har omvandlats till regn och jag tänker alltid på sak när det regnar. eller särskilt när det regnar mot fönsterrutor. jag tänker på filmer där någon lutar sig mot ett fönster och är sådär deppig eller olyckligt kär. eller så tänker jag på när jag var i Helsingfors en gång med pappa och jag var tvungen att gå in på det sunkigaste saluhallen någonsin för att kissa. det regnade och snöade på samma gång och jag visste inte vad som var snö, vatten eller urin. Nåväl, det jag menar är att min blogg är lika oväsentlig som att jag lyssanr på bilar och regn och fan och hans moster. men jag återupplivar den i alla fall. vad min blogg handalr om? ja, den handlar om mig och mitt intetsägande liv. nej, den handlar om mig och min intressanta personlighet. ja, den handlar om allt om jag ådrar mig och som behöver författas och redogöras och som sedan ska göra att den stackara som snubblarin på min blogg ska känna ett, aha, jag är inte ensam! I kväll blir det inte så mycket med den här bloggen, men frukta inte. jag återkommer så fort jag har något att säga. vilket jag har varje dag.