Nyhetens behag...
Ibland skulle jag vilja frysa mig själv till is. Alltså, när jag sitter och pluggar och skriver så sveper goda tankar förbi och innan jag hinner blinka så är de borta. Jag antar att det beror på att jga inte lyckas frysa tanken. Om mitt sätt att tänka skulle vara som när vatten blir is så skulle det vara perfekt. Jag menar att tanken först är vatten, sedan när det fryser till is så expanderar ju vattnet och det är då tanken är som bäst. Det är då jag vill att den goda tanken ska stanna så att jag hinner formulera den. I mitt fall så hinner isen smälta innan jag ahr formulerat tanken med ord.
Detta är ett nytt fenomen, det ahr inte alltid varit så här. Jag tror att det kan kallas för skoltrötthet. Jag är trött på att plugga. Det här är något jag till en början skämdes över. Egenligen vet ajg inte varför, men jag anar att det beror på att jag själv valt att plugga och då får jag på något sätt inte tycka att det är jobbigt. Den här terminen känns dock ganska spännande, men jag känner inte för att plugga bara. Det är ganska svårt att beskriva detta egentligen eftersom jag tycker om att studera, men just nu står det mig upp i halsen. Jag känner för något nytt. Jag vill att något nytt ska komma in i mitt studentliv. Jag vill bli överraskad! Allt är så lika hela tiden att jag undrar hur endel faktiskt står ut. Jagahr läst lite olika ämnen på Mälardalens högskola och på det stora hela så är det så lika allt ihop. Det är skönt att känna igen sig, men det är inte lika spännande längre. Jag får väl se när jag ska ut på fältet och göra min studie till c-uppsatsen. Det kanske blir lite annorlunda då. Jag hoppas!
Detta är ett nytt fenomen, det ahr inte alltid varit så här. Jag tror att det kan kallas för skoltrötthet. Jag är trött på att plugga. Det här är något jag till en början skämdes över. Egenligen vet ajg inte varför, men jag anar att det beror på att jag själv valt att plugga och då får jag på något sätt inte tycka att det är jobbigt. Den här terminen känns dock ganska spännande, men jag känner inte för att plugga bara. Det är ganska svårt att beskriva detta egentligen eftersom jag tycker om att studera, men just nu står det mig upp i halsen. Jag känner för något nytt. Jag vill att något nytt ska komma in i mitt studentliv. Jag vill bli överraskad! Allt är så lika hela tiden att jag undrar hur endel faktiskt står ut. Jagahr läst lite olika ämnen på Mälardalens högskola och på det stora hela så är det så lika allt ihop. Det är skönt att känna igen sig, men det är inte lika spännande längre. Jag får väl se när jag ska ut på fältet och göra min studie till c-uppsatsen. Det kanske blir lite annorlunda då. Jag hoppas!
När jag blev en führer...
okej. fredagen närmar sig och jag känner mig smart även om min pappa säger ju att "maria, hon gör ju alltid saker i sista minuten, så hon får skylla sig själv!" Jag tycker att det är nedvärderande och inta alls uppmuntrande.
Jag skiter i det, lite i alla fall. Jag önskar att han hade fel. Min förmåga att planera är inte alls god. Jag arbetar på det och använder kommunals almanacka som jag får gratis varje år, men i år är det alltså första gången jag använder den seriöst. Det funkar rätt bra eftersom det har blivit en hel del förändringar i schemat denna termin så har den fyllt en viss funktion.
Nu sitter jag alltså med en kaffekopp, med en stel rygg och nacke och skriver i panik på en tenta som ska in på fredag. Om jag tänker på hur det sett ut denna termin så känns det som om det enda jag lärt mig förutom att jag arbetar sjukt bra under stressade former även om bieffekten blir magkatarr är att jag kan vara otroligt bra på att styra och ställa på ett nödvändigt vis inom en grupp. Grupparbetet som löper pararellt med de individuella uppgifterna gick segt till en början. Alla gruppmedlemmar gjorde sitt bästa, men den ena efter den andra privata angelägenheten tog över handen och arbetet saktades ner. Jag kände en viss frustration över att vår mejlkontakt bara blev en massa frågeställningar kring hur vi skulle göra med arbetet i stället för de beslut som behövdes fattas. Jag kämpade motkänslan att vara en diktator, men agerade ändå och styrde ruppen med järnhand in på rätt spår och se det löste sig. Jag tror att det gjorde att alla fick lite eld i baken inklusiva jag själv. Nu börjar det närma sig sitt slut och jag fick lära mig att det inte behöver vara farligt att styra och ställa lite.
Detta till trots känns det som att de övriga medlemmarna inte vågat säga att jag faktiskt har varit kontrollerande och besatt av att mejla ut uppgifter som de ska göra. Jag mejlbombade dem varannan kväll med förslag på uppgifter. Ja, så gick det till när Majsan blev en führer....
Jag skiter i det, lite i alla fall. Jag önskar att han hade fel. Min förmåga att planera är inte alls god. Jag arbetar på det och använder kommunals almanacka som jag får gratis varje år, men i år är det alltså första gången jag använder den seriöst. Det funkar rätt bra eftersom det har blivit en hel del förändringar i schemat denna termin så har den fyllt en viss funktion.
Nu sitter jag alltså med en kaffekopp, med en stel rygg och nacke och skriver i panik på en tenta som ska in på fredag. Om jag tänker på hur det sett ut denna termin så känns det som om det enda jag lärt mig förutom att jag arbetar sjukt bra under stressade former även om bieffekten blir magkatarr är att jag kan vara otroligt bra på att styra och ställa på ett nödvändigt vis inom en grupp. Grupparbetet som löper pararellt med de individuella uppgifterna gick segt till en början. Alla gruppmedlemmar gjorde sitt bästa, men den ena efter den andra privata angelägenheten tog över handen och arbetet saktades ner. Jag kände en viss frustration över att vår mejlkontakt bara blev en massa frågeställningar kring hur vi skulle göra med arbetet i stället för de beslut som behövdes fattas. Jag kämpade motkänslan att vara en diktator, men agerade ändå och styrde ruppen med järnhand in på rätt spår och se det löste sig. Jag tror att det gjorde att alla fick lite eld i baken inklusiva jag själv. Nu börjar det närma sig sitt slut och jag fick lära mig att det inte behöver vara farligt att styra och ställa lite.
Detta till trots känns det som att de övriga medlemmarna inte vågat säga att jag faktiskt har varit kontrollerande och besatt av att mejla ut uppgifter som de ska göra. Jag mejlbombade dem varannan kväll med förslag på uppgifter. Ja, så gick det till när Majsan blev en führer....