I check my bed for bugs and spiders (though I don?t really believe they?re there)

just som solen ger sig till känna och jag vaknar på ett strålande humör ser jag något glittra i ögonvrån. jag har slagit mig ner vid datorn och ser något tjockt och vitt glittra under köksbordet. spindelnät! solens strålar kommer inget undan. det går inte att dölja något en solig dag, allt kommer fram. klassiskt problem med damm och annat som inte hinner undan solens strålar. men det gör inte så mycket då solen även tränger in i min hjärna och påverkar mitt humör till det bättre. men i alla fall. spindelnätet. det som är lite otäckt med det hela är att det inte finns någon spindel. varför ser man alltid spindelnät utan någon spindel? eller allt som oftast i alla fall. Nu är frågan, var har spindeljäveln tagit vägen? eftersom den inte är hemma, är den hos en spindelkompis och var bor den någonstans? under min soffa? har de haft en sleepover i natt? och hur många spindlar bor i min lägenhet egentligen? kan det vara så att det är ett helt spindelkvarter hos mig, är min lägenhet en yta så stor för en spindel att det innebär en hel stad för de åttabenta äcklen? kanske bor det bara en en spindel här, men den är i så fall inte hemma eller har flyttat till ett bättre ställe under diskbänken. spindlar är ju inget flockdjur så det troliga är väl inte att de har ett megaparty mellan plankorna i sängen. fast i skrivande stund börjar det klia på min kropp och jag kikar över axeln varannan minut.  för dämpa ångesten inser jag vad som måste göras. googla spindelnät!!

alltså google har en otrolig förmåga att bota min ångest, jag har fått svar på många stora frågot i livet via google, nätdoktorn kan slänga sig i väggen!

nu har jag googlat och en av träffarna gav olika bloggar om spindelnät, det är alltså fler stackare som sitter och fördriver tiden genom att skriva om spindelnät. detta spännande ämne är alltså inte bara en kufs, som jag. scrollar man längre ner i sökningen så dyker en länk upp som heter korta frisyrer. vad har det med spindelnät att göra? kanske är finns det någon kort frisyr som är spindelnätsliknande. Scrollar jag lite till så får jag reda på att det är inte aktuellt med en spindelnätsfrisyr, numera är det tjockt hår som gäller.
detta får mig raskt att associera till de  där riktigt ludna spindlarna som trivs bäst i regnskogen. nu får jag rysningar längs ryggraden, och känner mig lite yr och spyfärdig. här har google en brist, jag tänker inte googla fågelspindel för då svimmar jag troligtvis. google har inte förmågan att hämta ett glas vatten och badda mig i pannan. men jag är lite sugen ändå, jag får vänta tills mitt sällskap kommer och håller mig i handen.
Nu ska jag gå och krascha någons hem och förgöra den lilla spindelby som har valt min lägenhet som hem. jag kommer förmodligen skaka sängkläderna tolv gånger innan jag lägger mig i den i kväll.


I natt vaknade jag av att jag grät, men jag minns inte vad jag drömde.

jag vet att jag skriver mycket om sorgen efter min pappa, men den tar upp en stor del av mitt liv. jag saknar honom. det som är så jävla irriterande med döden är att man inser hur mycket man kan sakna någon. att sakna en människa så att det gör ont är det mest plågsamma jag varit med om. och det här kan jag inte göra något åt. någon gubbe på tv sa att vi människor är så märkliga ibland eftersom vi plågar oss hellre än att göra något åt det. alltså vi går och plågar oss själva med tankar och gör inget åt det. Jag tänkte att han hade lite rätt, eller det stämmer in på mig i alla fall. jag kan tänka på något så mycket att det tar upp all min tid och att jag skulle vilja göra något åt det, men i stället lpågar jag mig med den där ångesten och vågar eller förmår inte att ta tag i saken. men när det gäller döden och saknaden så kan ajg inte göra något och det är frustrerande. men då slog det mig, häromdagen att allt annat som jag plågar mig själv med och skulle vilja förverkliga KAN jag göra något åt. jag ta bladet från munnen, få tummen ur arslet och GÖRA det jag drömmer om. Äsch! i alla fall så har jag fått ett jobb och jag kommer att få ett schema. tror att det kan bli grymt, sedan så har jag fått i gång det där med uppsatsen i historia. den ska bli klar nu. så snart kan ajg ta ut min examen. det kommer att göra saker och ting lite bättre. jävligt mycket bättre. ....och precis i skrivande studn inser jag att jag inte plågar mig med tanken att förverkliga saker, jag gör ju det. människan är inte bara bra på plåga sig själv, hon är motsägelsefull också. men det finns en massa saker kvar att förverkliga.

förutom en massa skit så trivs jag bra med livet. jag stod just och tittade ut genom fönstret och insåg att jag drog på mungiporna. uppåt for dem. det är bra. livet är plågsamt, men jävligt vackert vissa stunder. jag inser ju att jag skrattar mer än jag gråter, jag gör bra saker mer än dåliga och jag är förbannat tillfreds. motsägelsefull var det!