slapptask
finns det någon anledning till att min dag spenderats i sängen, under täcket? varför har jag drabbats av ett trotsigt beteende? jag trotsar mig själv, min omgivning och framförallt framtiden.
det är nästan syndigt, och det gör ont att vara en riktig jävla sengångare eller kalla mig slapptask det skulle nog passa bättre med dess negativa betydelse, bara för att jag inte förmår kontrollera mig.
i dag gav jag faktisk upp. jag tänkte flera gånger att, "nu ringer jag det där samtalet", "nu pluggar jag", nu tar jag en promenad"...men nej. istället stannade jag i sängen och tänkte, "jag är nog fortfarande ganska förkyld", "jag har nog inte vilat tillräckligt", "jag är så dålig att det är nog bäst att jag hoppar av skolan"....
varför har detta otroligt destruktiva beteende tagit över min dag?
jag blev lite orolig för mig själv och kom på att, vafan... imorrn tar jag alla jävla böcker som jag måste använda för att läsa int ill tentan och knallar i v'g till stadsbibblan och kör av bara fan. men så slog det mig, jag ahr ett speciellt möte imorrn...då kommer det inte fungera. Det här är helt stört av mig eftersom det där mötet tar bara en timmme så jag hinner ju plugga...men ni fattar va? bara en massa bortförklaringar till att komma undan, jag skulle vilja ligga under täcket tills allt är över, men det går ju inte. det minsta jag akn göra är att plugga till tentan. allt annat måste jag ju göra något åt, det lär ju bli som det blir ändå.
det ringde precis i telefonen, det var en vän som tipsade mig om ett jobb. det tål att tänkas på. jag har behörighet och det skulle uppfylla några av mina drömmar om jag fick anställningen....
vad väntar jag på?
det är nästan syndigt, och det gör ont att vara en riktig jävla sengångare eller kalla mig slapptask det skulle nog passa bättre med dess negativa betydelse, bara för att jag inte förmår kontrollera mig.
i dag gav jag faktisk upp. jag tänkte flera gånger att, "nu ringer jag det där samtalet", "nu pluggar jag", nu tar jag en promenad"...men nej. istället stannade jag i sängen och tänkte, "jag är nog fortfarande ganska förkyld", "jag har nog inte vilat tillräckligt", "jag är så dålig att det är nog bäst att jag hoppar av skolan"....
varför har detta otroligt destruktiva beteende tagit över min dag?
jag blev lite orolig för mig själv och kom på att, vafan... imorrn tar jag alla jävla böcker som jag måste använda för att läsa int ill tentan och knallar i v'g till stadsbibblan och kör av bara fan. men så slog det mig, jag ahr ett speciellt möte imorrn...då kommer det inte fungera. Det här är helt stört av mig eftersom det där mötet tar bara en timmme så jag hinner ju plugga...men ni fattar va? bara en massa bortförklaringar till att komma undan, jag skulle vilja ligga under täcket tills allt är över, men det går ju inte. det minsta jag akn göra är att plugga till tentan. allt annat måste jag ju göra något åt, det lär ju bli som det blir ändå.
det ringde precis i telefonen, det var en vän som tipsade mig om ett jobb. det tål att tänkas på. jag har behörighet och det skulle uppfylla några av mina drömmar om jag fick anställningen....
vad väntar jag på?