Nyhetens behag...

Ibland skulle jag vilja frysa mig själv till is. Alltså, när jag sitter och pluggar och skriver så sveper goda tankar förbi och innan jag hinner blinka så är de borta. Jag antar att det beror på att jga inte lyckas frysa tanken. Om mitt sätt att tänka skulle vara som när vatten blir is så skulle det vara perfekt. Jag menar att tanken först är vatten, sedan när det fryser till is så expanderar ju vattnet och det är då tanken är som bäst. Det är då jag vill att den goda tanken ska stanna så att jag hinner formulera den. I mitt fall så hinner isen smälta innan jag ahr formulerat tanken med ord.

Detta är ett nytt fenomen, det ahr inte alltid varit så här. Jag tror att det kan kallas för skoltrötthet. Jag är trött på att plugga. Det här är något jag till en början skämdes över. Egenligen vet ajg inte varför, men jag anar att det beror på att jag själv valt att plugga och då får jag på något sätt inte tycka att det är jobbigt.  Den här terminen känns dock ganska spännande, men jag känner inte för att plugga bara. Det är ganska svårt att beskriva detta egentligen eftersom jag tycker om att studera, men just nu står det mig upp i halsen. Jag känner för något nytt. Jag vill att något nytt ska komma in i mitt studentliv. Jag vill bli överraskad! Allt är så lika hela tiden att jag undrar hur endel faktiskt står ut. Jagahr läst lite olika ämnen på Mälardalens högskola och på det stora hela så är det så lika allt ihop. Det är skönt att känna igen sig, men det är inte lika spännande längre. Jag får väl se när jag ska ut på fältet och göra min studie till c-uppsatsen. Det kanske blir lite annorlunda då. Jag hoppas!