"att vara vikarie" eller "välfärdssystemet är ur funktion..."
Det ska bli rätt kul att jobba i sommar. Precis som de senaste sex somrarna ska jag ta hand om dementa pensionärer. Det är ett jäkla bra jobb, men det har självklart vissa baksidor som t e x lönen. För en massa år sedan engerade jag mig fackligt i kommunal och vissa frågor brann jag lite extra för. Lönefrågan var en av dem. Jag som är outbildad och inte har tänkt mig en framtid inom vården har inte rätt att kräva så mykcet högre lön även om jag utför samma arbete som de utbildade. enligt mig så är detta självklart, alltså att en som har tagit lån och utbildat sig i en massa år ska ha högre lön än en som är outbildad. Däremot så är lönerna alldeles för låga för det ansvar som det innebär att arbeta med sjuka människor.
Nyligen fick jag reda på att i år har vi sommarvikarier inte rätt att få månadslön utan endast timlön. Detta är ett stort problem för mig med många andra då juni månad blir helt utan inkomst. Nu kan man ju självklart tänka att jag kunde ha sparat pengar, men när jag inte blivit informerad om detta av min chef utan hört detta av ett rent tillfälle en kväll på jobbet så känns det oansvarigt. Jag anser att en chef borde informerar sina vikarier om detta, men som vanligt är vikarier ganska tacksamma och de flesta arbetsgivare vet att det går att göra lite som man vill med vikarier eftersom vi är så beroende av pengar. Välfärdssystemet är ur funktion! Ja, så känns det som vikarie...särskilt när jag vände mig till facket och får reda på att jag inte kan göra något åt detta, att jag förmodligen har haft tur de föregående somrarna då jag faktiskt fått månadslön.
Att vara vikarie innebär att bli utnyttjad, även om jag har arbetat länge på min arbetsplats och dessutom vet jag att de är förbannat nöjda med mig där så känner jag mig som en slav för pengar. Nu i sommar kommer det en held del nya vikarier och jag ska göra allt för att dem inte utnyttjas, eftersom jag tror att det är lättare för dn ordinarie personalen att lura de nya som inte kan rutinerna så bra. Jag vill påpeka att mina arbetskamrater är väldigt goda människor, men jag tror att de faller offer för strukturer och dessutom är alla kvinnor och det märks att de faller offer även för sitt kön. Konkurrens och skitsnack hör till en vanlig arbetsdag. Det som egentligen gör att jag står ut är de gamla, de är fanimej underbara!
Välfärdssystemet tar inte hänsyn till dessa strukturer, att vara kvinna på ett gruppboende för senildementa, vikarie och outbildad. Ja, det är fan inte lätt. Dessutom att vara ny, från ett annat land oc inte tala svenska flytande. Då är du helt och hållet exkluderad. Och, de gamla konservativa rävarna som som endast har loppis och grannarnas nya bil som intresse ögr det inte så mycket lättare...
...men på något avskyvärt och osmakligt sätt älskar jag det där jobbet och en dag kommer att bli min sista där och då kommer jag se allt från den ljusa sidan och inte tänka så mycket på välfärdens misslyckanden och de nya vikarierna...
Nä..så det är nu det gäller, upp till kamp. Den här sommaren ska jag kämpa för vikariernas rättigheter och skyldigheter..., som om det vore den sista!
Nyligen fick jag reda på att i år har vi sommarvikarier inte rätt att få månadslön utan endast timlön. Detta är ett stort problem för mig med många andra då juni månad blir helt utan inkomst. Nu kan man ju självklart tänka att jag kunde ha sparat pengar, men när jag inte blivit informerad om detta av min chef utan hört detta av ett rent tillfälle en kväll på jobbet så känns det oansvarigt. Jag anser att en chef borde informerar sina vikarier om detta, men som vanligt är vikarier ganska tacksamma och de flesta arbetsgivare vet att det går att göra lite som man vill med vikarier eftersom vi är så beroende av pengar. Välfärdssystemet är ur funktion! Ja, så känns det som vikarie...särskilt när jag vände mig till facket och får reda på att jag inte kan göra något åt detta, att jag förmodligen har haft tur de föregående somrarna då jag faktiskt fått månadslön.
Att vara vikarie innebär att bli utnyttjad, även om jag har arbetat länge på min arbetsplats och dessutom vet jag att de är förbannat nöjda med mig där så känner jag mig som en slav för pengar. Nu i sommar kommer det en held del nya vikarier och jag ska göra allt för att dem inte utnyttjas, eftersom jag tror att det är lättare för dn ordinarie personalen att lura de nya som inte kan rutinerna så bra. Jag vill påpeka att mina arbetskamrater är väldigt goda människor, men jag tror att de faller offer för strukturer och dessutom är alla kvinnor och det märks att de faller offer även för sitt kön. Konkurrens och skitsnack hör till en vanlig arbetsdag. Det som egentligen gör att jag står ut är de gamla, de är fanimej underbara!
Välfärdssystemet tar inte hänsyn till dessa strukturer, att vara kvinna på ett gruppboende för senildementa, vikarie och outbildad. Ja, det är fan inte lätt. Dessutom att vara ny, från ett annat land oc inte tala svenska flytande. Då är du helt och hållet exkluderad. Och, de gamla konservativa rävarna som som endast har loppis och grannarnas nya bil som intresse ögr det inte så mycket lättare...
...men på något avskyvärt och osmakligt sätt älskar jag det där jobbet och en dag kommer att bli min sista där och då kommer jag se allt från den ljusa sidan och inte tänka så mycket på välfärdens misslyckanden och de nya vikarierna...
Nä..så det är nu det gäller, upp till kamp. Den här sommaren ska jag kämpa för vikariernas rättigheter och skyldigheter..., som om det vore den sista!