the peacefull valley
Det är rätt så trist när livet upprepar sig gång på gång. jag blir besviken och tror att livet ska ge mig mer. Ge mig mer. Ja, det är så jag tänker, min hjärna vill gärna skuldbelägga livet, hur absurt det än är att jag vill ge livet skulden för att jag blir besviken så tänker jag så varje gång något i livet går åt helvete. Nu är det så att jag oftast tillåter saker att gå åt helvete genom att tänka att livet har något emot mig. Det är en enorm paradox detta med att livet står för sig självt och påverkar mitt liv. Alltså, om livet påverkar mitt liv, vad är då själva livet? jo, det låter ju jävligt djup och svårt och allt det där för att det är det. Det är som att jag förlitar mig på ett upphöjt liv, utanför mitt liv. Finns det två paralella liv? Och är det ena livet svart och det andra vitt`det verkar som att jag upplever det så. När pappa dog kändes det som att jag levde i gråzonen, mellan svart och vitt. det var svårt att förstå att det kändes både skönt och skitjobbigt, ett rent helvete att han dog. eftersom pappa var sjuk och led en hel del så kändes det skönt på så vis att han numera slipper lida, men sedan kändes det som ett rent helvete att han var död. nu känns det som att jag bara lever i det svarta. saknar pappa så att det knyter sig i magen.
för övrigt så är det helt sjukt, enligt mig, att påstå att livet är svart eller vitt. det är bara människor som vill ha enkla svar som påstår att livet är svart eller vitt. det kan det omöjligt vara. jag tror snarare att livet har en massa olika färger. nåja, jag ska sluta förlita mig på att det finns ett upphöjt liv utanför mitt liv. eftersom mitt liv är det enda livet för mig. även om det är skönt att fly till det där andra påhittade livet ibland.
dessa tankar om livets färger och allt annat kom när jag blev jävligt förbannad. jag blir det ibland, särskilt när orättvisa skipas. men skitsamma, jag spelade i alla fall playstation med några goda vänner och fick utlopp för mina agressioner. råkade även bitchslappa en av dem i all min iver att klara spelet. men hur som helst så gick spelet åt helvete, jag var urkass men mådde så myccket bättre efter att ha fått ut lite ilska. för iböland blir jag även arg på att pappa är död. det kan göra mig så förbannad att jag vill slåss, sparka och skrika!
för övrigt så är det helt sjukt, enligt mig, att påstå att livet är svart eller vitt. det är bara människor som vill ha enkla svar som påstår att livet är svart eller vitt. det kan det omöjligt vara. jag tror snarare att livet har en massa olika färger. nåja, jag ska sluta förlita mig på att det finns ett upphöjt liv utanför mitt liv. eftersom mitt liv är det enda livet för mig. även om det är skönt att fly till det där andra påhittade livet ibland.
dessa tankar om livets färger och allt annat kom när jag blev jävligt förbannad. jag blir det ibland, särskilt när orättvisa skipas. men skitsamma, jag spelade i alla fall playstation med några goda vänner och fick utlopp för mina agressioner. råkade även bitchslappa en av dem i all min iver att klara spelet. men hur som helst så gick spelet åt helvete, jag var urkass men mådde så myccket bättre efter att ha fått ut lite ilska. för iböland blir jag även arg på att pappa är död. det kan göra mig så förbannad att jag vill slåss, sparka och skrika!