den här texten hittade jag bland utkast fast jag trodde den blivit publicerad, hmm..näja. håll till godo!
Semestertider. Underbart. Min första semestervecka gick till Luleå. Fantastisk kulturkrock. Jag överlevde, men jag hade hellre sett mer natur och skog och fjäll och kanske några renar. Luleå är fint och fint sällskap hade jag ju och det var ju meningen att vi skulle ha lite tid tillsammans. Vilket vi fick. Annars är jag inne på min andra semestervecka. Det går så fort, allt går fort. Det här året har gått fort. Gör jag jag annars då på min underbara semester? Jo, jag lyssnar på "På minuten" nästan hela tiden. jag blir så glittrande glad av det programmet. Nu i kväll när jag tog en promenad allena så lyssnade jag på ovan nämnda program och gick och skrattade. Alla mötande fotgängare och bilåkare plus cyklister , undrade nog vad det hela handlande om när de fick se en människa lika glad som Sickan Carlson spatsera och utföra hoppsa steg mellan varven. Nja, inte riktigt så men nästan. Nåja, det var en parantes.
Annars har jag skrivit manus, det är inte klart än men ska bli det i veckan. Det är verkligen ett tungt arbete att skriva manus med tidsintervaller. Jag tycker det då jag vet att jag inte kommer att kunna hålla mig till den angivna tiden utan att låta stel. Öva öva öva. Det börjar bli mörkare nu om kvällarna. Det var något jag verkligen uppskattade med Luleå, ljuset. Nu på sommaren är det ljust dygnet runt där uppe. Så märkligt. Men jag gillade det. På sätt och vis är det skönt att hösten kommer, inte än bara. Men den får gärna komma sen, när den ska. Jag gillar det då hösten kräver rutiner för de flesta människor. Jag gillar rutiner. Mest för att jag kan ha lite kontroll och balans. Annars är jag egentligen inte rutinig människa. Har inte så många rutiner. De få jag har är svåra att definiera.
Annars? Vad händer mer nu? Jo, jag flyr mycket in i datorspelens värld nu. Fast det är okej så länge jag inte utvecklar epilepsi. Ja, det är ju sånt skitsommarväder att det inte duger till sol och bad så då får man simulera sommaraktiviteter i datorspelens värld. Sedna börjar jag bli mer och mer seriös med att skaffa en kolonilott. I dag var jag och kollade på en. Det var ganska nedgånget och behövde mycket renovering. Den biten kan jag i och för sig lösa. Men jag är intresserad just av den. Jag kanske bara ska fortsätta drömma om den, men visst vore det härligt att gå på loppis och köpa lite sunkiga möbler till en liten lott och sedan arrangera en lite trädgård. Jag vill att min kolonilott ska ha en veranda också. Det är ett stort krav. Annars. Annars. Jag vill påta! That´s it!
Annars rullar livet på, jag trivs, jag är glittrande glad. Jag är sorgsen. Men mest glad. I dag hittade jag en jättefin minneslund. Det blev som en förlösande plats att vara på. Jag tänkte på pappa så mycket att tillsut kändes det som att han satt brevid mig. Helt plötsligt kom jag på mig själv med att sitta och prata med honom. Men det var skönt för det kändes som på riktigt. Jag satt säkert där en timme, jag ahde kunnat stanna längre men då dök det upp två harar. De jagade varnadra och skrämde mig med sin lek. Jag gick hem. Det tog verkligen inte många sekunder förrän jag var glad igen och tårarna var som bortblåsta. Pia Johansson är hennes namn. På minuten är programmet. Nämen annars då, jag älskar det. Jag ska nog lyssna lite innan ajg somnar, så vaknar jag säkert med ett leende på läpparna.
Sov gott!
Tjo och tjim
Trött. Nu är jag så trött på alla som gnäller och skäller! Inte många som lyssnar heller. (rimmar och simmar)
Om alla vore som Sickan så skulle världen se lite bättre ut. Åtminstone för en sekund. Nåja, i dag har jag skurat golvet. Jo, verkligen skurat eftersom jag skämdes så mycket i går när jag fick oväntat besök. En vän som insisterade på att komma upp och titta på min lägenhet och när han klev in i hallen så såg jag nog att han rynkade lite på näsan. Det var så stökigt här. Jag ursäktade mig tio gånger innan han sa något om det över huvud taget. Så i dag har jag i ren (haha) ångest legat på alla fyra och skurat golvet. Nu är det skinande rent och jag är glittrande glad. Varför är det så att smuts kan få en att känna så mycket ångest? Särskilt i kombination med oväntade gäster. fast jag har märkt att det beror på vilka gäster det handlar om. Är det människor som är väldigt renliga av sig eller som alltid har skinande rent hemma hos sig, ja då falelr det sig ju naturligt att jag lider lite mer om jag får oväntat besök nät mitt hem är upp och ner. Anledningen till mitt kaos är först och främst att jag har börjat rensa. Jo, men det är dags för det. Jag har porslin och kläder i mängder. Nu ska jag tömma alla skåp. För att inte tala om förrådet på vinden. Ja, vad säger man. Det hänger väl i hop: att rensa i garderoben är som att rensa i själen. Jag behöver nog rensa en hel del mentalt. Det är inte så illa somd et låter, men jag behöver möblera om. Det är bara så. Prioriteringar! Det handlar om att jag kör fast i gamla hjulspår igen och igen. Det är därfrö jag är så trött på folk som gnäller och skäller.
Nej, nu finns det ingen återvändo, garderoben och köksskåpen står och gapar och är snart på väg att spy ut allt överflöd av saker. Det är dags att kavla upp ärmarna och ta tag i gammalt bråte. Undertiden rekommenderar jag en film: Landstormens lilla Lotta! Tokigare kan det inte bli.