majsan

jag ahde en ambition med min blogg, jag skulle skriva inom de olika teman studenten, vårdbiträdet och allmänt. MEn ajg håller mig sällan till ett ämne utan blandar gärna studenten med vårdbiträdet och sedan kanske en allmän saga på slutet. så få det bli även denna gång. Jag har svårt att skilja på livet i dessa kategorier. jag genomgår städnifgt en process när jag studerar och jobbet finns med hela tiden. det sistnämnda borde ha ett tyvärr efter sig. för det är otroligt energikrävande att ha jobbet med sig hem i bakhuvudet. på sista tiden har jag drömt en held del om mitt jobb. vaknat upp och sagt "fan då, låt mig vara". Även om det är förståeligt i mitt möte med människorna på mitt jobb. Jag har ett gäng "tanter" och "gubbar" som ger mig energi genom uppskattning varje gång jag jobbar. jag har så lätt att bli fäst vid människor. det kommer bli jobbigt att sluta där, för det måste jag göra snart...hoppas att det blir snart. Apropå det så sa min handledare i går att jag borde söka ett visst jobb. först verkade det inte som min grej, men vi närmare eftertanke så verkade jobbet inte som min dröm. Jag tror att många människor är fast, precis som jag i sitt drömtänkande och inte ser att det som erbjuds. Den som känner mig skulle säga "men du säger ju alltid att en människa som inte har drömmar är så jävla ointressant". Ja, men så är det ju. Jag menar inte att man ska ge upp sina drömmar för andra erbjudanden. men jag menar att är man fast i sina drömmar så kanske man även har stakat ut vägen fram till drömmen som också blir en dröm. jo, du förstår vad jag menar. läs emningne en gång till så är du med. Det är enkelt, vägen till din dröm har många alternativ. dessutom så kanske du kommer på att din dröm var ett föråldrat eftersläp och behöver en nyrenovering. Ut med gamla drömmar, in med nya, hela och rena! Fast det är klart, jag har en romantisk syn på drömmar också, den gamla drömmen från dina barnsbens dagar ska väl ändå inte packas ner och köras till soptippen? Nej, okej den akn väl stå och ta plats i förrådet.  Jag ska ge mig, självklart tycker jag att man ska  behålla sina drömmar som känns sköna att tänka på, men med en medvetenhet om att  alla drömmar behöver man inte uppfylla. Dessutom så menar jag att de tråkigaste människrona jag känner till är dem så har en massa drömmar som ingen känner till. det må vara mystiskt och spännande, men jag tänker särskilt på situationer som jag varit med om då jag sitter och samtalar med någon. Så frågar jag, vad drömmer du om? Plötsligt ser jag hur den självsäkra personen  vrider på sig, nästan för ett nervöst kroppspråk. Den pratsamme vet inte längre vad den ska prata om. Betyder det här att det är lika behagligt med drömmar som obehagligt, eller lika naturligt som onaturligt att uttrycka sina drömmar?

jag vet, jag vet. vissa männsiskor har svårt att prata om sina drömmar eftersom det ger dem en viss press att uppfylla dem så fort de uttalat en dröm. Jag ahr också haft det hindret, men hur ska jag kunna få bekräftelese på att vissa av mina drömmar går att uppfylla om jag aldrgi erkänner dem. Just nu har jag en stark känsla av att jag är på väg att uppfylla en av mina största drömmar. det handlar om ett jobb som författare och forskare i ett. SKa bli kul att se hur långt det går. I juli vet jag.

För att raskt byta ämne vill jag göra en rättesle från ett tidigare inlägg. Jag skrev att jag skulel till London om en månad för drygt två månader sedan. Jag skrev fel. Jag ska åka över valborg med ett gäng härliga människor. Det låter som du vill, men vi har en "damklubb". Jo, det är sant. Vi stickar inte eller pratar om sjukdomar. Fast om vi skulle göra det så skulle det vara trevligt också enligt mig. Vi gör endel "kärringsaker" såsonm vinprovarkvällar, men även har vi erbjduit våra tjänster genom att vara djs. Nu ska vi alltså till London.Får se hur det slutar då vi är rätt olika damer med olika viljor. Jag vill mest njuta, vandra omkring och hänga. Slå runt på en bar och shoppa lite kanske. vad gör man annars i London?