When eyes can't look at you any other way

var på rusta i går. gick och plockade bland smått och gott vilket resulterade i att jag gjord av med över 600 svenska riksdaler. riktig slösmaja. alltså för vissa kanske 600 spänn inte är ett skit, men för min budget är det inte bra. klara sig är vad jag gör, men jag bör inte spontanshoppa för 600 kronor, på rusta dessutom. ointelligenta köp som två datorspel och en ljusslinga var några av inköpen. nåja, det är inget att sörja. lite tröstshopping är i alla fall att föredra framför tröstäta i mina ögon.
även om det inte var nyttoköp så var det åtminstone snyggt med den nya lampan i vardagsrummet. i helgen träffade jag några vänner och vi pratade om vänner. det var spännande då jag har lärt känna många nya vänner på kort tid. men hur vet man att det är vänner man skaffat sig, på riktigt? är det när man inte känner sig exkluderad i ett sammanhang? att känna sig sedd är nog en sammanfattning av allt som jag tycker att vänskap handlar om. jag känner inte dessa männiksor jättebra än, men ganska. det sköna är att vi pratar. vilket är a och o för mig i alla relationer. jag akn inte få nog av det. det vet alla som känner mig bra, att prata mycket är ett av mina kännetecken. det betyder inte att jag aldrig lyssnar, för det är ju en källa till att det uppstår någon vänskap överhuvudtaget!! jag funderar ofta på relationer då det präglar hela livet. jag tror att det är många människor som är upptagan me att bli älskade i stället för att älska. jag är en av dem i vissa fall. det är ju lätt att man utgår från att bli sedd först innan man ser någon annan.
vi kom i alla fal fram till att  gamla vänner är så sköna att ha, särskilt ju äldre man blir. jo, men det är ju dem som känner mig bäst. sedan är det ju såklart skönt att lära känna nya vänner så att man ibland får en ny chans. fast det har jag inget behov iofs då min nya och gamla vänner verkar se mig och det ger mig vad det kan ge. kärlek!! ja men jag tror att det uppstår ett sådant vänslapsförhållande när man inte kan se någon på något annat sätt än för vad den personen är. och då menar jag på ett bra sätt. ja, men jag är lycklig i alla fall. för jag känner mig älskad och nu är det bara att se till att älska tillbaka...


tvivel och dunder...

ibland tvivlar även jag. det är många känslor i omlopp just nu. på gott och ont. i söndags var jag i eskilstuna. jag var vid pappas grav och sedan i hans hus och hämtade minnessaker. kändes bra. det var som att gå igenom hela hans liv från dag 1 till sista dagen i hans liv. inte underbart direkt, men skönt. på kvällen när jag kom hem var jag så trött att jag somnade redan klockan nio, utan att blinka! jag tror att en sådan känsloupplevelse fick mig att inse, åter att jag inte ska tvivla. leva livet varje dag, och inte underksatta vardagen. men gamla hjulspår är så lätta att köra fast i. och jag som aldrig skulle tvivla, har börjar tvivla. jag tvivlar på mina känslor och om det är värt att arbete som jag utsätter mig för? jag tvivlar på om jag väljer rätt väg just nu. yrkesmässigt är det grönt, men känslomässigt. jag tror att det är viktigt att jag nu i min situation faktiskt lyssnar på mina tvivel och sedan tar reda på om det är dunder och brak eller om det är arbetets möda värt!!

ojoj eller ska jag skriva oioioi. kanske inte skulle skada om jag var lite mer punk och oi i mitt planerande avv al här i livet.