majsan

hunnit med så mycket på sista tiden. kvalitetstid efter kvalitetstid. haft det där känsliga samtalen. djupa diskussionerna. bra. men så mycket på en gång. och jag sitter här på min sköna kontorstol och det kittlar. från topp till tå. Å kom på en snabbvisit. det blev kortspel, foköl, sill och potatis. som en koncept allt på en gång. och det kändes midsommar och kärlek, vänskap och massa gott prat. jag kände verkligen för att bara sitta och skratta, prata. och det gjorde vi. Å är bäst som stod ut med att jag var lite frånvarande mellan varven. som alltid när jag diskuterar saker med vänner så reflekterar jag det i bloggen eller i livet med att vara handlingskraftig. observera att jag nu inte vill ha några pluspoäng för att slippa köa in till himlen, nej då. jag gav mig själv pluspoäng för att jag gjorde något som kändes rätt. för mig. för en gång skull. jag hade vinkat av Å vid tåget och kände för att promenera. längs svartån är det trevligt att promenera de flesta årstiderna så ibland när andan faller på tar jag vägen längs ån hem. vilket jag gjorde i går. jag bar på ett långt rör med en affisch i som jag precis hämtat ut från posten, en tidning och en sallad som jag köpt för att äta när jag kom hem. gick där i godan ro och planerade fortsättningen av dagen och vaknar ur min planeringstillstånd av att en skäggig man ropar på mig. jag reagerar med att gå fram och säga min vän. ??? . vet inte varför men jag sa så. det var inte min vän. hade aldrig sett den skäggige mannen tidigare. han satt på en bänk. hade några öl i en kasse brevid sig. han pratade på och ibland vinglade han lite åt sidan så att ena låret höjdes och visade en blöt fläck under stjärten. hansatt där nerkissad och grät. och ville prata. jag vet inte varför jag inte bara gick vidare efter att ha sagt hej. men ajg kände att jag inte kunde. den här gången. för alla går förbi. jag går alltid förbi. kanske hejar ibland. men inte i just då. jag kände att mina fötter liksom stod fast i marken. han frågade om jga kunde ringa 112. jag sa varför då? är du sjuk? han nickade och skakade på huvudet. vilket gjorde att jag inte alls förstod om han var sjuk eller inte. men jag antog att den skäggige mannen var berusad så till den milda grad att han inte visste varken ut eller in. en alkis, a- lagare eller en människa på udden av förnedring, en människa som totalt fallit ner i det skitigaste jävla hålet och kan inte komma upp. han ber mig åter igen att ringa ambulans eller polis. jag säger, ok jag ringer men de kommer inte att komma. jag är ledsen. men du kan ju åka till akuten själv. tala om där att du vill ha hjälp. den skäggige mannen skakar på huvudet så att det något stela vita skägget skakar och tårarna börjar rinna. han blir alldeles röd i ögonen med detsamma. och tårarna rinner trots att han försöker hålla dem tillbaka. jag säger att vi gör ett försök- jag ringer. och SOS alarm undrar vad som inträffat. jag talar om hur situationen är. och ingen ambulans kommer att komma den här gången. såklart. det är ju inget livshotande. eller? skäggige mannen visar med ett finger att han ska skära av sig halsen för att han vill inte leva mer. han börjar sedan att berätta varför. varförhan sitter just där berusad, nerkissad och ledsen. jag känner att det börjar bränna bakom mina ögon. tårarna är inte långt borta, men jag håller igen på flödet. jag fågar om han är hungrig, men nej. jag säger att du blir säkert det senare. här, ta min sallad. ät den senare. den skäggige mannen tar emot. och gråter ännu mer. jag känner att det är dags att lämna honom. jag går och vänder ryggen till. men jag vänder mig om efter några meter och då vänder han sig om och vi bara tittar på varandra.

varför agerade jag så just då? vet inte. den skäggige mannen kallade mig snäll. jag kallade det medmänsklighet. nåväl. det viktiga i detta var för mig. faktiskt. klart det kändes viktigt att ge honomden medmänsklighet jag gjorde men  det viktiga var även för mig att känna att jag gjorde det för att jag ville så gärna göra det. för att käönna mig själv närvarande  i en situation. att något annat är större än mig själv. jag vet inte. men så är det.

Så jag var nedstämd, olycklig men lugn på nåt vis hela kvällen. Därför var det så skönt att komma hem till J och bara få vara där. bara ligga och ha skönt i en soffa. andas. lyssna på J som berättar saker som föreslår saker. elelr bara vara tysta för att det är så skönt med en närvaro.jag kände att jajg hade något. jag var lycklig just då. jag tänkte på den skäggige mannen. vad gjorde han då. när jag var i min trygghet?
 livet går vidare. nu ska jag möta S, sedan hem snabbt igen för att möta en rad damer. för jag lever ett gott liv. och tänker inte ha dåligt samvete för det. jag ska äta ute med mina damer och bara får njuta tillsammans. gott ska livet vara att leva.

jesus och via dolorosa och ägg. ägglossning. ja alltså vi hade en riktigt skön tipspromenad igår hos A och T. jag stod för den i vanlig ordning och A:s föräldrar var med och undrade var jag får allt i från. Jag skrattade generat och sa bara "google, internet där finns allt" . men mitt kritiska forskarsinne gör ändå att jag  kollar upp flera källor för att göra den perfekta tipspromenaden. "det blir nog en forskare av mig också en dag" - klappar mig själv på axeln. fast faktiskt fick jag en klapp av en forskare i onsdags på min axel i verkligeheten. vi ingår i samma team och hon klappade mig på ett sånt där kamratligt sätt, inte nedlåtande  på nåt vis. hon klappade med hela handen och höll kvar den en stund för att liksom  påpeka att du är en av oss. Åh, herregud känns nästan som att jag är med i en sekt. men vi är en trevlig sekt i så fall. vi fokuserar på konsten att låta alla tala och bli tilltalade samtidigt som vi är sådär äckligt nöjda med vad vi åstadkommit på någa timmar och vi säger "det gör inget om vi inte bestämmer nåt för det blir alltid nåt bra av det här. det viktiga är vi tar plats". sen dricker vi kaffe och fortsätter nåt sorts informellt seminarium. Jag har länge undrat vad forskare pratar om på fikarasten. nu vet jag. de pratar om diskmaskiner, fackförbund, politik, äppelkakor, framtiden, kaffe och böcker. "jag dricker helst kaffe med mjölk i...i går kom jag över en sån bra bok..." ja det ena ämnet överlappar det andra och jag som vill att de ska höra mimn röst, ta plats, jag vill inte känna mig som ungtuppen som inte vågar konversera om vardagssaker, småprata..men jag hinner inte ens flika in ett "jaha" ..."mm". det bli mest en nick och kanske ett "hahah" men det gör inget. för jag njuter. dessa intellektuella människor stimulerar mig som ingen annan. tänk mitt vårdjobb. inget ont om det. men tänk vad det inte stimulerar just Mig. inte på det intellektuella planet alltså. äntligen vet jag att jag hamnat så rätt. för jag trivs så bra med att lyssna och lära mig av människor som kan, som vet och som lär sig nytt hela tiden.

nåväl, det är väl inte klokt hur man kan komma in på sidospår. jag tänkte iaf på gårdagen när jag började skriva om hur jävla fantastiska vänner jag har som gör att det känns som att komma hem till sin familj.  H och H slöt upp och bjöd  på skönsång, sköna diskussioner och en massa vin och mat. jag märker mer o mer hur skönt det är att bara hänga hemma och äta, dricka vin o snacka om en massa skit o annat viktigt. H hade kollat upp ett hus där vi skulle kunna bo allesamman. men vet inte om hon fick nåt gensvar. jag tror att T var mest emot ett gemensamt husköp, han var lite seg i går och ville nog inte ens tänka tanken på att bo i hop med oss andra. haha, inte jag heller för den delen. jag är alldeles för enstörig för det. jag tror det bästa är när vi har våra sköna sammankomster och njuter av att träffas för att det var så länge sen sist.

S smsade och  i går och visade att hon verkligen tänker på mig. hon är en finfin vän. min fina S. Finaste J är utom räckhåll för tillfället. men det beror ju på att det inte hinns med just nu. vi hinns inte med. vet inte om jag heller hinner. jag är inte arg för det. jag vet att andra rynkar  på näsan och undrar vad vi håller på med egentligen. hur kan ni ha det så? hur står du ut? men ajg står ut för det är just J och inte vem som helst....jag tror faktiskt inte att någon kan rå på det vi har. Jag vet att det finns en o annan där ute som försöker fånga J.s uppmärksamhet...men jag vet ju att det inte går. jag skrattar åt saken och undrar om jag nånsin skulle kunna bry mig mindre.
sak samma, nu ska jag ut i det fina vädret. panta burkar. jag har rensat. det är otroligt vad jag är dålig på att panta burkar. men nu ska jag bli av med dem. göra plats, för nytt skräp. jag o J är precis lika där. fast J är värre. men jag samlar på skräp. jo, så måste det vara. jag ska i af ta ut lite skräp nu. nu ringer telefonen. det är säkert mitt andra S som ringer igen. jag missade henne nyss. hon är minst lika bra som det först nämnda S.et...bäst att svara.

var på rusta i går. gick och plockade bland smått och gott vilket resulterade i att jag gjord av med över 600 svenska riksdaler. riktig slösmaja. alltså för vissa kanske 600 spänn inte är ett skit, men för min budget är det inte bra. klara sig är vad jag gör, men jag bör inte spontanshoppa för 600 kronor, på rusta dessutom. ointelligenta köp som två datorspel och en ljusslinga var några av inköpen. nåja, det är inget att sörja. lite tröstshopping är i alla fall att föredra framför tröstäta i mina ögon.
även om det inte var nyttoköp så var det åtminstone snyggt med den nya lampan i vardagsrummet. i helgen träffade jag några vänner och vi pratade om vänner. det var spännande då jag har lärt känna många nya vänner på kort tid. men hur vet man att det är vänner man skaffat sig, på riktigt? är det när man inte känner sig exkluderad i ett sammanhang? att känna sig sedd är nog en sammanfattning av allt som jag tycker att vänskap handlar om. jag känner inte dessa männiksor jättebra än, men ganska. det sköna är att vi pratar. vilket är a och o för mig i alla relationer. jag akn inte få nog av det. det vet alla som känner mig bra, att prata mycket är ett av mina kännetecken. det betyder inte att jag aldrig lyssnar, för det är ju en källa till att det uppstår någon vänskap överhuvudtaget!! jag funderar ofta på relationer då det präglar hela livet. jag tror att det är många människor som är upptagan me att bli älskade i stället för att älska. jag är en av dem i vissa fall. det är ju lätt att man utgår från att bli sedd först innan man ser någon annan.
vi kom i alla fal fram till att  gamla vänner är så sköna att ha, särskilt ju äldre man blir. jo, men det är ju dem som känner mig bäst. sedan är det ju såklart skönt att lära känna nya vänner så att man ibland får en ny chans. fast det har jag inget behov iofs då min nya och gamla vänner verkar se mig och det ger mig vad det kan ge. kärlek!! ja men jag tror att det uppstår ett sådant vänslapsförhållande när man inte kan se någon på något annat sätt än för vad den personen är. och då menar jag på ett bra sätt. ja, men jag är lycklig i alla fall. för jag känner mig älskad och nu är det bara att se till att älska tillbaka...

Semestertider. Underbart. Min första semestervecka gick till Luleå. Fantastisk kulturkrock. Jag överlevde, men  jag hade hellre sett mer natur och skog och fjäll och kanske några renar. Luleå är fint och fint sällskap hade jag ju och det var ju meningen att vi skulle ha lite tid tillsammans. Vilket vi fick. Annars är jag inne på min andra semestervecka. Det går så fort, allt går fort. Det här året har gått fort. Gör jag jag annars då på min underbara semester? Jo, jag lyssnar på "På minuten" nästan hela tiden. jag blir så glittrande glad av det programmet. Nu i kväll när jag tog en promenad allena så lyssnade jag på ovan nämnda program och gick och skrattade. Alla mötande fotgängare och bilåkare plus cyklister , undrade nog vad det hela handlande om  när de fick se en människa lika glad som Sickan Carlson spatsera och utföra hoppsa steg mellan varven. Nja, inte riktigt så men nästan. Nåja, det var en parantes.
 
Annars har jag skrivit manus, det är inte klart än men ska bli det i veckan. Det är verkligen ett tungt arbete att skriva manus med tidsintervaller. Jag tycker det då jag vet att jag inte kommer att kunna hålla mig till den angivna tiden utan att låta stel. Öva öva öva. Det börjar bli mörkare nu om kvällarna. Det var något jag verkligen uppskattade med Luleå, ljuset. Nu på sommaren är det ljust dygnet runt där uppe. Så märkligt. Men jag gillade det. På sätt och vis är det skönt att hösten kommer, inte än bara. Men den får gärna komma sen, när den ska. Jag gillar det då hösten kräver rutiner för de flesta människor. Jag gillar rutiner. Mest för att jag kan ha lite kontroll och balans. Annars är jag egentligen inte rutinig människa. Har inte så många rutiner. De få jag har är svåra att definiera.

Annars? Vad händer mer nu? Jo, jag flyr mycket in i datorspelens värld nu. Fast det är okej så länge jag inte utvecklar epilepsi. Ja, det är ju sånt skitsommarväder att det inte duger till sol och bad så då får man simulera sommaraktiviteter i datorspelens värld. Sedna börjar jag bli mer och mer seriös med att skaffa en kolonilott. I dag var jag och kollade på en. Det var ganska nedgånget och behövde mycket renovering. Den biten kan jag i och för sig lösa. Men jag är intresserad  just av den. Jag kanske bara ska fortsätta drömma om den, men visst vore det härligt att gå på loppis och köpa lite sunkiga möbler till en liten lott och sedan arrangera en lite trädgård. Jag vill att min kolonilott ska ha en veranda också. Det är ett stort krav. Annars. Annars. Jag vill påta! That´s it!

Annars rullar livet på, jag trivs, jag är glittrande glad. Jag är sorgsen. Men mest glad. I dag hittade jag en jättefin minneslund. Det blev som en förlösande plats att vara på. Jag tänkte på pappa så mycket att tillsut kändes det som att han satt brevid mig. Helt plötsligt kom jag på mig själv med att sitta och prata med honom. Men det var skönt för det kändes som på riktigt. Jag satt säkert där en timme, jag ahde kunnat stanna längre men då dök det upp två harar. De jagade varnadra och skrämde mig med sin lek. Jag gick hem. Det tog verkligen inte många sekunder förrän jag var glad igen och tårarna var som bortblåsta. Pia Johansson är hennes namn. På minuten är programmet. Nämen annars då, jag älskar det. Jag ska nog lyssna lite innan ajg somnar, så vaknar jag säkert med ett leende på läpparna.
Sov gott!