majsan

J körde hem mig imorse, under tystnad. jag var så trött när klockan ringde att jag faktiskt övervägde att ligga kvar ensam resten av dagen. men nej. jag pallrade mig långsamt upp. J fick lov att putta på mig och tillslut var jag hemma. då var jag i alla fall så pass vaken att det fick bli en kopp kaffe, ett träningspass och lite jobbande. finns ingen tid att förlora.
Igår köpte jag nog min första sak på ebay. jag var lite nervös inför köpet av någon anledning. även om jag inte behövde anstränga mig mycket särskilt mycket eller ens betala just då. J stod för allt. vi köpte varsin klocka, alldeles lika dessutom så nu blir vi ännu mer som ler och långhalm. nåväl. den här klockan är otroligt exklusiv med en rad finesser som kan komma att häpna er alla. det blev i alla fall en kväll som kändes helt underbar, vi skrattade gott ända till läggdags och jag trivs så bra hos J att jag snart inreder ett rum helt åt mig. nej men jag skulle behöva ett ställe på landet där jag kan sitta och jobba helt ostört. ja, varför kan man inte jobba ostört inne i stan då? kanske du undrar, jo förstår du. då ringer telefonen och någon säger, lunch, fika? och jag säger, javisst!! och så har hela min disciplin fallerat och jag har spenderat 3 timmar med lunch och annat. sen är det dags för dagen att avslutas, kanske hem till J eller hem och städa kolla på film o s v  och då är det kört. Jäjäjä...kanske ni tänker, men så här är det att jobba hemma om du inte tränat din discpiplin och om jag skulle sitta och jobba utanför stan så skulle det inte gå att bli distraherad av lunch eftersom jag har varken bil eller körkort så då kommer jag ingen vart. you see! iofs så skulle jag säkert komma på den brillianta idéen att be någon komma till mig och där skulle vi sitta i 3 timmar och sen är dagen slut och jag har inte gjort ett dyft. nu låter det som om jag inte jobbar, men se det gör jag, men tiderna är spridda som skurar bara.

nåväl, nu ska jag bege med mina artiklar till en arbetsplats, mitt i stan. senare ska jag och J kolla på klockor. jodå, en ny passion för framförallt J. men han behöver mig och mina goda smak som rådgivare.
nää, nu är jag klar att gå ner på stan, klar att möta sanningsdan! ( nedan kan du se det mäktiga klockköpet)

rastlösheten kommer till en på det där viset ni vet, när man inte sovit hemma på länge. inte varit ensam en sekund. även om det är precis vad jag behöver. jag behöver alltid den där stunden för mig själv att bara umgås med mig själv. det är nästan som drogavvänjning, (inga större personliga erfarenheter av det så mitt uttalanden är mer spontant än faktabetingat) som om jag sakta men säkert bryta ner det sociala livet till livet ensam hemma. men det är ju inte så svårt. för väl hemma finns det uppdrag som måste lösas. som t ex att jobba. jo, jag vet jobba en lördag. men det känns bra föratt det är ett roligt jobb. jag har kul. men det är svårt. min deadline var egentligen i går. en egen deadline jag satt för mig själv. men jag har flyttat fram den. såklart. så typiskt. att jag flyttade fram den till slutet av månaden. men det känns bra för då ska vi på konferens så jag tycker att räcker med att lägga ett avslut där. då har jag hel månad på mig att fixa och trixa. sen blir det semester för hela slanten. eftersom jag varit tjänsledig blir det endast två veckor i år. men det är ok. jag tänker att jag kommer kunna vara ledig ändå om jag blir klar med forskingen i god tid.

semester ja, jag har mycket inte många planer för den. eller egentligen har jag det, men jag vill inte boka in för mycket. jag vill hinna med att ta det lugnt. numer har min magkatarr gjort sig till känna vilket alltid är en signal till mig att ta det lite lugnare. slow down a bit. och jag måste lyssna till det. annars vet jag hur det blir. det blir för jävla svårt att leva. vardagligt. vara med på saker som sker. det blir svårt att slappna av. det är en konst att slappna av i bland. att sakta ner. det har varit många känslor i omlopp också. jag vet vad jag vill nu och det känns i hela kroppen. jag vet precis hur jag ska ha det. måste bara uttala det. säga det högt och tydligt, visa det. så inte bara jag förstår vad som händer. det är känslor och prövningar hela tiden. det tär och det lär. jo, jag känner att jag lär mig nåt av allt det här också. man lär ju sig mest av att agera. det är en enkel pedagogik. praktik ger färdigheter och kunskap. däremot ger grubblerier ångest och nedstämdhet. så det hoppar jag över den här gången. men det känns inte som om jag behöver grubbla. jag vet ju. tip top. punkt slut.

i kväll kommer jag förtjäna en öl. jo, A och C var sugna. hade hoppats på en solig kväll, men den i universum skiner inte här i alla fall. jag tror att jag får stå på egna ben när det gäller solsken. det är jag bra på!!

I veckan utvecklade jag min andliga sida, det var grymt. en vän behövde hjälp och jag fick flummigt nog kontakt med en släkting till henne. det har aldrig hänt förut. det var hur galet som helst. men det kändes ändå naturligt på nåt vis. för mig. men också lite läskigt. jag blir sugen på att prova det igen. men jag tror att man måste veta vad man gör annars kan det bli helt fel.
Nåja, nu är det dags för lite träning, har haft så ont i ryggen på sista tiden att det är träning som gäller för att få bukt med det onda. så upp på tårna och jobba!