majsan

Trött. Nu är jag så trött på alla som gnäller och skäller! Inte många som lyssnar heller. (rimmar och simmar)
Om alla vore som Sickan så skulle världen se lite bättre ut. Åtminstone för en sekund. Nåja, i dag har jag skurat golvet. Jo, verkligen skurat eftersom jag skämdes så mycket i går när jag fick oväntat besök. En vän som insisterade på att komma upp och titta på min lägenhet och när han klev in i hallen så såg jag nog att han rynkade lite på näsan. Det var så stökigt här. Jag ursäktade mig tio gånger innan han sa något om det över huvud taget. Så i dag har jag i ren (haha) ångest legat på alla fyra och skurat golvet. Nu är det skinande rent och jag är glittrande glad. Varför är det så att smuts kan få en att känna så mycket ångest? Särskilt i kombination med oväntade gäster. fast jag har märkt att det beror på vilka gäster det handlar om. Är det människor som är väldigt renliga av sig eller som alltid har skinande rent hemma hos sig, ja då falelr det sig ju naturligt att jag lider lite mer om jag får oväntat besök nät mitt hem är upp och ner. Anledningen till mitt kaos är först och främst att jag har börjat rensa. Jo, men det är dags för det. Jag har porslin och kläder i mängder. Nu ska jag tömma alla skåp. För att inte tala om förrådet på vinden. Ja, vad säger man. Det hänger väl i hop: att rensa i garderoben är som att rensa i själen. Jag behöver nog rensa en hel del mentalt. Det är inte så illa somd et låter, men jag behöver möblera om. Det är bara så. Prioriteringar! Det handlar om att jag kör fast i gamla hjulspår igen och igen. Det är därfrö jag är så trött på folk som gnäller och skäller.

Nej, nu finns det ingen återvändo, garderoben och köksskåpen står och gapar och är snart på väg att spy ut allt överflöd av saker. Det är dags att kavla upp ärmarna och ta tag i gammalt bråte. Undertiden rekommenderar jag en film: Landstormens lilla Lotta! Tokigare kan det inte bli.