majsan

skrattar och känner mig nöjd. men sakta sakta gör sig känslorna påminda. ingen ringer. ingen hör av sig. ingen vill höra sig för. ingen vill fråga hur det går med allt.helt plötsligt hör någon av sig, någon frågar hur det går med allt och någon vill gärna träffa mig. jag suckar och vill. men orkar inte. jag står i köket och gör snabbt en kopp kaffe. rör mig kvickt, plockar undan lite skräp, flyttar på den där vasen och tänker att den gör sig bättre i andra sidan av rummet. inget gör sig egentligen bra eller bättre i någon sida av rummet, men jag försöker i alla fall. fyller på kaffekoppen. en till kan jag ta. kikar in på toaletten, där hänger den klänningen jag handtvättade förut. jag är rädd om den. lite. det droppar. och när det blir tyst så hörs det. då låter jag musiken överrösta. jag tittar på fotografiet av pappa och kommer på att jag inte glömt bort honom. men jag glömmer att han är död. låten jag spelar handlar om att förlora någon och att försöka acceptera det. men vad jag förstår så jag ha n inte det. han. som sjunger har förlorat sin mamma. jag känner för att ringa honom. men jag känner honom inte. men jag känner igen mig i honom. därför fortsätter jag spela. trycker på play och spelar igen. sedan tittar jag på dammtrasan.nej. snart.nej.nu. men bara låten igen. till er. http://www.youtube.com/watch?v=U5bssF8xxq0&feature=related