Ni vet...

... alltid kommer den där proppen som släpper lös alla tunga stenar. efter en tid som gått har pålagorna varit ett antal. ja, men det handlar om jobbet, livstil os v. lite tugnt att känna att jag inte hör hemma någonstans. men idag tog det en vändning, något bara tog bort den där stenen som hindrade alla andra stenar att att stanna kvar. en ravin. och jag var orsaken. i dag jobbar jag kväll. rätt skönt. sovmorgon. då hinner jag dona lite. i dag behöve jag det onekligen. började med att J ringde från jobbet. bara för att kolla av. jag älskar att han kolalr av i bland. det känns tryggt. sedan bokade jag en trevlig lunchträff med A, ja jag vet att den kommer bli trevlig. hemma hos mig, jag ska laga nåt gott. lite senare klickade ajg lite här och lite där på datron och vips hade jag beställt en minidator. blir bra att ha i synnerhet i november när det bär av till moldavien, igen. jo, men K ringde också i dag och vi hittade billiga resor och sedan sa vi bara, nu kör vi! den här gången kommer vi nog få med oss två killar som gör dokumentärfilm också . det ska bli kul. den är veckan började även min resa till att ta körkort. jo, det är dags. så en massa på gång samtidigt som jag blev av med en massa bekymmer. N ska hjälpa mig med det, övningsköra. tror J blev lite stött att inte han fick äran, men jag vill inte riskera vår relation genom att övningsköra med honom. jag tror fan inte han skulle klara av mig. jag blir nog inte arg eller hetsig, men jag är bara för lugn. skulle nog rycka en och annan gång för mycket på axlarna. näåväl, nu ska jag torka golven innan det bär av mot jobbet. puh! har redan jobbat sedan tidig morgon. fick ju en till månad i projektet, blir dubbelarbete i september så därför började jag redan nu. nu känner jag mest för att åka hem till J, knata omkring och bara mysa men plikten kallar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback