majsan

Fredag. C smsar och undrar om vi ska dricka vin. Oh, jag vill  gärna göra det kände jag. det kan alltid tolkas fel när man uttalar sig i fråga om alkohol och känslouttryck. men alla håller väl med om att efter en stressig vecka kan det vara hur skönt som helst att ta ett glas rött eller dylikt för att slappna av. det är ju inte det som är fel. egentligen. det som är fel är att det oftast inte blir att man delar på en flaska, man går ut och blir bjuden på drinkar. iaf blev det så i fredags. och jag gillade det. jag gillade den avslappnade stämningen mellan mig och C. vi pratade om att vara skilsmässobarn. i dag känns det som om man inte ska tala om att det kan vara hur uppslitande som helst att ens föräldrar separerade när man minst anade det. hur man fick deala med skuldkänslor och annat. nej, det ska man inte prata om för att den traditionella kärnfamiljen är död och i dag är det nästan bra för barn när föräldrar skiljer sig. eller jag förstår att du tycker att jag tar i nu, men lite sanning är det ju, men allt hänger på hur föräldrarna som separera hanterar situationen. nåväl, vi pratade inte bara om det men det är vad jag reflekterade över mest. vi tog en sväng ner till en bar i stan och väl där stötte vi på en rad bekanta ansikten. det allra mest glädjande var A och M som hade varit ute och ätit med sina herrar. Vi fick oss några goda skratt innan vi begav oss hem.
På lördagen var jag åter med om en härlig uppsluppen stämning, fast då i eskilstuna hos mina underbara kusiner. jag och syrran drog över för att fika lite och vi pratade om det mesta. så skön känsla att kunna göra det. och vilken kärlek. vilken omsorg som de sprider mellan varandra. det smittade av sig och när jag återvände till västerås bar ajg med mig denna känsla över hem till T och A där det var kalas för T som fyllde år. Jag ahde beställt en present på nätet som inte kommit pg a inte vet jag. så jag fick således gå ner på mina bara knän och förklara varför jag kom tomhänt. T verkade inte bry sig mer än ett ryck på axlarna och nöjde sig med en kram. tillsvidare vill säga. Eftersom det var kalas hamnade jag åter på stan i en bar, det var minst lika trevligt som dagen innan dock lite tröttare så när J ringde och ville åka hem slöt jag upp med honom och vi for hem och sov. I dag har dagen mest bestått av små fikor lite här och där. jag har samtalat med bland annat S som livet på ett inte så djupt sätt. men ändå. om framtiden. jag tror att dessa samtal går att härleda till att jag tidigare under dagen fick frågan " är du nöjd med tillvaron?". jag vet inte. eller jo jag vet. S förstod vad jag menade när jag sa att jag vill ha mer. jag har gjort det jag varit nyfiken på hittills. nu är det nya äventyr. ny tillvaro. men det ligger i luften. förändringarna kommer krypandes. eller stormande om man vill  för ibland kommer det en storm och jag är mitt i ögat och slungas runt. sedan verkar det dämpa sig. vilket är bra. för jag måste få hinna  med. Jag. lugnet själv. måste få ta det lugnt. men när man vet vad man vill. då har jag inte tid att vänta. jag är lite där nu. jag vet. jag vill. jag kommer att lyckas. Jag tror att det kan vara arbetsamt när många människor runt omkring i ens liv förändrar sin tillvaro, sina liv och man står där och ser på.  medan man själv måste fundera på vad fan man håller på med? även om man vet, man vet som bara den vad man gör, men man får inte till det... eller snarare man får till det, men det blir inte av, man tar inte för sig. jag tar inte för mig.

men nu kommer det pradoxala: jag tar ju för fan för mig, men inte tillräckligt kanske. jag syftar på karriären i första hand. varför förvaltar jag inte min chans? det går iofs utmärkt med forskningen, men det känns ändå som om jag står stilla. paradoxer och jag hör i hop. du som läst mitt tjafs tidigare vet. du vet hur jag resonerar fram och tillbaka i en enda röra. och så får det bli denna gång också. nu har min telefon ringt två gånger. bäst att kolla vem det är. har inte bemödat mig att svara än... inget personligt vänner!