majsan

jesus och via dolorosa och ägg. ägglossning. ja alltså vi hade en riktigt skön tipspromenad igår hos A och T. jag stod för den i vanlig ordning och A:s föräldrar var med och undrade var jag får allt i från. Jag skrattade generat och sa bara "google, internet där finns allt" . men mitt kritiska forskarsinne gör ändå att jag  kollar upp flera källor för att göra den perfekta tipspromenaden. "det blir nog en forskare av mig också en dag" - klappar mig själv på axeln. fast faktiskt fick jag en klapp av en forskare i onsdags på min axel i verkligeheten. vi ingår i samma team och hon klappade mig på ett sånt där kamratligt sätt, inte nedlåtande  på nåt vis. hon klappade med hela handen och höll kvar den en stund för att liksom  påpeka att du är en av oss. Åh, herregud känns nästan som att jag är med i en sekt. men vi är en trevlig sekt i så fall. vi fokuserar på konsten att låta alla tala och bli tilltalade samtidigt som vi är sådär äckligt nöjda med vad vi åstadkommit på någa timmar och vi säger "det gör inget om vi inte bestämmer nåt för det blir alltid nåt bra av det här. det viktiga är vi tar plats". sen dricker vi kaffe och fortsätter nåt sorts informellt seminarium. Jag har länge undrat vad forskare pratar om på fikarasten. nu vet jag. de pratar om diskmaskiner, fackförbund, politik, äppelkakor, framtiden, kaffe och böcker. "jag dricker helst kaffe med mjölk i...i går kom jag över en sån bra bok..." ja det ena ämnet överlappar det andra och jag som vill att de ska höra mimn röst, ta plats, jag vill inte känna mig som ungtuppen som inte vågar konversera om vardagssaker, småprata..men jag hinner inte ens flika in ett "jaha" ..."mm". det bli mest en nick och kanske ett "hahah" men det gör inget. för jag njuter. dessa intellektuella människor stimulerar mig som ingen annan. tänk mitt vårdjobb. inget ont om det. men tänk vad det inte stimulerar just Mig. inte på det intellektuella planet alltså. äntligen vet jag att jag hamnat så rätt. för jag trivs så bra med att lyssna och lära mig av människor som kan, som vet och som lär sig nytt hela tiden.

nåväl, det är väl inte klokt hur man kan komma in på sidospår. jag tänkte iaf på gårdagen när jag började skriva om hur jävla fantastiska vänner jag har som gör att det känns som att komma hem till sin familj.  H och H slöt upp och bjöd  på skönsång, sköna diskussioner och en massa vin och mat. jag märker mer o mer hur skönt det är att bara hänga hemma och äta, dricka vin o snacka om en massa skit o annat viktigt. H hade kollat upp ett hus där vi skulle kunna bo allesamman. men vet inte om hon fick nåt gensvar. jag tror att T var mest emot ett gemensamt husköp, han var lite seg i går och ville nog inte ens tänka tanken på att bo i hop med oss andra. haha, inte jag heller för den delen. jag är alldeles för enstörig för det. jag tror det bästa är när vi har våra sköna sammankomster och njuter av att träffas för att det var så länge sen sist.

S smsade och  i går och visade att hon verkligen tänker på mig. hon är en finfin vän. min fina S. Finaste J är utom räckhåll för tillfället. men det beror ju på att det inte hinns med just nu. vi hinns inte med. vet inte om jag heller hinner. jag är inte arg för det. jag vet att andra rynkar  på näsan och undrar vad vi håller på med egentligen. hur kan ni ha det så? hur står du ut? men ajg står ut för det är just J och inte vem som helst....jag tror faktiskt inte att någon kan rå på det vi har. Jag vet att det finns en o annan där ute som försöker fånga J.s uppmärksamhet...men jag vet ju att det inte går. jag skrattar åt saken och undrar om jag nånsin skulle kunna bry mig mindre.
sak samma, nu ska jag ut i det fina vädret. panta burkar. jag har rensat. det är otroligt vad jag är dålig på att panta burkar. men nu ska jag bli av med dem. göra plats, för nytt skräp. jag o J är precis lika där. fast J är värre. men jag samlar på skräp. jo, så måste det vara. jag ska i af ta ut lite skräp nu. nu ringer telefonen. det är säkert mitt andra S som ringer igen. jag missade henne nyss. hon är minst lika bra som det först nämnda S.et...bäst att svara.