majsan

hunnit med så mycket på sista tiden. kvalitetstid efter kvalitetstid. haft det där känsliga samtalen. djupa diskussionerna. bra. men så mycket på en gång. och jag sitter här på min sköna kontorstol och det kittlar. från topp till tå. Å kom på en snabbvisit. det blev kortspel, foköl, sill och potatis. som en koncept allt på en gång. och det kändes midsommar och kärlek, vänskap och massa gott prat. jag kände verkligen för att bara sitta och skratta, prata. och det gjorde vi. Å är bäst som stod ut med att jag var lite frånvarande mellan varven. som alltid när jag diskuterar saker med vänner så reflekterar jag det i bloggen eller i livet med att vara handlingskraftig. observera att jag nu inte vill ha några pluspoäng för att slippa köa in till himlen, nej då. jag gav mig själv pluspoäng för att jag gjorde något som kändes rätt. för mig. för en gång skull. jag hade vinkat av Å vid tåget och kände för att promenera. längs svartån är det trevligt att promenera de flesta årstiderna så ibland när andan faller på tar jag vägen längs ån hem. vilket jag gjorde i går. jag bar på ett långt rör med en affisch i som jag precis hämtat ut från posten, en tidning och en sallad som jag köpt för att äta när jag kom hem. gick där i godan ro och planerade fortsättningen av dagen och vaknar ur min planeringstillstånd av att en skäggig man ropar på mig. jag reagerar med att gå fram och säga min vän. ??? . vet inte varför men jag sa så. det var inte min vän. hade aldrig sett den skäggige mannen tidigare. han satt på en bänk. hade några öl i en kasse brevid sig. han pratade på och ibland vinglade han lite åt sidan så att ena låret höjdes och visade en blöt fläck under stjärten. hansatt där nerkissad och grät. och ville prata. jag vet inte varför jag inte bara gick vidare efter att ha sagt hej. men ajg kände att jag inte kunde. den här gången. för alla går förbi. jag går alltid förbi. kanske hejar ibland. men inte i just då. jag kände att mina fötter liksom stod fast i marken. han frågade om jga kunde ringa 112. jag sa varför då? är du sjuk? han nickade och skakade på huvudet. vilket gjorde att jag inte alls förstod om han var sjuk eller inte. men jag antog att den skäggige mannen var berusad så till den milda grad att han inte visste varken ut eller in. en alkis, a- lagare eller en människa på udden av förnedring, en människa som totalt fallit ner i det skitigaste jävla hålet och kan inte komma upp. han ber mig åter igen att ringa ambulans eller polis. jag säger, ok jag ringer men de kommer inte att komma. jag är ledsen. men du kan ju åka till akuten själv. tala om där att du vill ha hjälp. den skäggige mannen skakar på huvudet så att det något stela vita skägget skakar och tårarna börjar rinna. han blir alldeles röd i ögonen med detsamma. och tårarna rinner trots att han försöker hålla dem tillbaka. jag säger att vi gör ett försök- jag ringer. och SOS alarm undrar vad som inträffat. jag talar om hur situationen är. och ingen ambulans kommer att komma den här gången. såklart. det är ju inget livshotande. eller? skäggige mannen visar med ett finger att han ska skära av sig halsen för att han vill inte leva mer. han börjar sedan att berätta varför. varförhan sitter just där berusad, nerkissad och ledsen. jag känner att det börjar bränna bakom mina ögon. tårarna är inte långt borta, men jag håller igen på flödet. jag fågar om han är hungrig, men nej. jag säger att du blir säkert det senare. här, ta min sallad. ät den senare. den skäggige mannen tar emot. och gråter ännu mer. jag känner att det är dags att lämna honom. jag går och vänder ryggen till. men jag vänder mig om efter några meter och då vänder han sig om och vi bara tittar på varandra.

varför agerade jag så just då? vet inte. den skäggige mannen kallade mig snäll. jag kallade det medmänsklighet. nåväl. det viktiga i detta var för mig. faktiskt. klart det kändes viktigt att ge honomden medmänsklighet jag gjorde men  det viktiga var även för mig att känna att jag gjorde det för att jag ville så gärna göra det. för att käönna mig själv närvarande  i en situation. att något annat är större än mig själv. jag vet inte. men så är det.

Så jag var nedstämd, olycklig men lugn på nåt vis hela kvällen. Därför var det så skönt att komma hem till J och bara få vara där. bara ligga och ha skönt i en soffa. andas. lyssna på J som berättar saker som föreslår saker. elelr bara vara tysta för att det är så skönt med en närvaro.jag kände att jajg hade något. jag var lycklig just då. jag tänkte på den skäggige mannen. vad gjorde han då. när jag var i min trygghet?
 livet går vidare. nu ska jag möta S, sedan hem snabbt igen för att möta en rad damer. för jag lever ett gott liv. och tänker inte ha dåligt samvete för det. jag ska äta ute med mina damer och bara får njuta tillsammans. gott ska livet vara att leva.