majsan

jag håller på att skirva en artikel i ämnet kärlek och sex.  för att bilda mig i ämnet har jag rest tillbaka i historien, mer än vad jag behövde. Men jag tänkte att kärlek är ju inget nytt påhitt för mänskligheten, trots att många blir lika förvånade varje gång de blir förälskade eller sexualmoraliserar. Eftersom människor tycker om att uttrycka sina känslor i text och sång så kollade jag in Sångernas sång, Höga visan.

Det var väl ingen nyhet att Höga visan har textrader som får en att dra på mungiporna över kärlekshyllningar som präglas av dåtidens samhälle.

"VId ett sto i Faraos spann,
förliknar jag dig, min älskade
dina kindor äro så täcka med sina Kedjehängen,
din hals med sina pärlrader.
Kedjehängen med guld vill jag skaffa åt dig,
med silver på."

Det är ju fantastiskt beskrivet ändå, även om jag inte är säker vad den säger mest. Man akn i alla fall konstatera att ett sto i Faraos ägo är av högt värde (får man hoppas), dessutom går det att utläsa materialistiska vibbar. Vi i vår tid som brukar säga att vi har blivit mer och mer materialistiska med teknikutvecklingen. Jag menar att redan i Gamla testamentet väger pengar, guld och silver lika mycket som känslor. ( jag hoppas ni förstår ironin)
 Egentligen så förstår ju alla Guldet som ska skaffas åt den käresta är bidligt talat. Det mest konkreta värdet som finns. Men det är roligt på något vis att Brudgummen som ska skaffa Kedjehängen inte heller kan bestämma sig för Guld eller Silver. nåja, för att ha larvat mig en del nu så menar jag egentligen att kärleken är så uppenbar, vi vet exakt när det är kärlek på gång, det känns i luften. Alla känner igen det. Jag ahde nämligen en smsdiskussion med en vän om just det där med kärlek. Hon menade att det var ett helvete att bli kär. Naturligtvis menade hon att det var jobbigt eftersom hon vet att hennes livsituation kommer förändras dramatiskt inom en snar framtid. Det är opassande att bli kär för henne nu. Visst låter det tråkigt?

Jag vet att många skulle säga att det är bara en själv som bestämme om det är opassande eller inte. Men jag håller inte med alls. Det finns tillfällen då man måste ha energi till annat än att vara kär, eller när det är dömt på förhand att kärleken ska bli plågsam. däremot kan man inte välja kärlek, man kan inte välja vem man blir kär i, ändå blir man dömd för det. Fast det är ju egnetligen väldigt spännande att förvånas över vem man blir kär i. OM man nu låter känslorna styra och inte rädslor och ideal.

Jag har själv kommit till beslutet att det komplicerade har jag lämnat bakom mig i min ungdom. Det behöver inte vara enkelt, men det behöver inte bli svårare än att man följer sitt hjärta. För ser man sin utvalda kärlek som i Höga visan då kan ju inget slå fel, eller hur?

"Hör, där är min vän!
Där kommer han,
springande över bergen,
Hoppande fram på höjderna.
Lik en gasell är min vän.
Eller lik en ung hjort."

Jag tycker att det är väldigt skönt att den unge vännen är en riktig atlet som springer över bergen. Eller så kanske det var väldigft vanligt för den här tiden. Det är väldigt skönt att Bruden inte riktigt kan bestämma sig för om mannen är lik en gasell eller en ung hjort. LIkehten är ju slående så jag förstår att obeslutsamheten är stor.
Nåja, min historiska analys visar alltså att kärlek är och förblir komplicerat oavsett om man vill det eller inte. som sagt, silver eller guld, gasell eller hjort??