majsan

Det som är svårast för mig när jag sörjer är att känna några andra känslor än just sorg. I dag försökte jag ringa till skolan för att få information om en kurs jag vill läsa. men jag kände mig inte motiverad egentligen. gränsen är hårfin mellan tanken att vilja något och att faktiskt inte vara motiverad. i korta stunder känner jag att det finns så mycket underbart i livet och jag inte kan sluta leva mitt liv, jag har ju en framtid att se fram emot, men när sorgen tar över alla tankar och alla andra känslor så ser jag inte det positiva med livet. Det är absolut inte så att jag inte rokar leva eller är djupt deprimerad, men jag orkar bara inte.

I dag tänkte jag på det där med känslor över huvud taget, det är nog det sjukaste och mest underbara vi männiksor är beskaffade med. Det är så otroligt obehagligt att man akn växla från glädje till sorg på bara en dag. än mer otroligt är att man kan växla från sorg till glädje på en dag eller en minut. I dag har varit en sån dag då mina känslor har växlat från glad, motiverad, omotiverad, ledsen, arg, besviken, pirrig, glad, trött. Det här tar så mycket på mina krafter att jag inte känner någonting just nu. Precis i denna stund känner jag inget, eller jag känner ju att jag inte känner något. Ett sorts sökande efter något jag inte vet att jag söker....jag är inte med på noterna själv. förvirring...men det känns inte så heller. det känns inte. det är ungefär som att hela mitt känslosystem har packat i hop. ungefär som en när hårddisken i en dator pajar.

jaja. jag ser fram emot morgondagen. då blir det goda vänners sällskap och det är räddningen. vännerna är de som ger min hårddisk kraft att fungera...jamen vad heter det? kärlek, ja just det ja. det är kärlek som får mig att fungera. kärlek är sorgens botemedel med andra ord.