majsan

okej. fredagen närmar sig och jag känner mig smart även om min pappa säger ju att "maria, hon gör ju alltid saker i sista minuten, så hon får skylla sig själv!" Jag tycker att det är nedvärderande och inta alls uppmuntrande.
Jag skiter i det, lite i alla fall. Jag önskar att  han hade fel. Min förmåga att planera är inte alls god. Jag arbetar på det och använder kommunals almanacka som jag får gratis varje år, men i år är det alltså första gången jag använder den seriöst. Det funkar rätt bra eftersom det har blivit en hel del förändringar i schemat denna termin så har den fyllt en viss funktion.

Nu sitter jag alltså med en kaffekopp, med en stel rygg och nacke och skriver i panik på en tenta som ska in på fredag. Om jag tänker på hur det sett ut denna termin så känns det som om det enda jag lärt mig förutom att jag arbetar sjukt bra under stressade former även om  bieffekten blir magkatarr är att jag kan vara otroligt bra på att styra och ställa på ett nödvändigt vis inom en grupp. Grupparbetet som löper pararellt med de individuella uppgifterna gick segt till en början. Alla gruppmedlemmar gjorde sitt bästa, men den ena efter den andra privata angelägenheten tog över handen och arbetet saktades ner. Jag kände en viss frustration över att vår mejlkontakt bara blev en massa frågeställningar kring hur vi skulle göra med arbetet i stället för de beslut som behövdes fattas. Jag kämpade motkänslan att vara en diktator, men agerade ändå och styrde ruppen med järnhand in på rätt spår och se det löste sig. Jag tror att det gjorde att alla fick lite eld i baken inklusiva jag själv. Nu börjar det närma sig sitt slut och jag fick lära mig att det inte behöver vara farligt att styra och ställa lite.

Detta till trots känns det som att de övriga medlemmarna inte vågat säga att jag faktiskt har varit kontrollerande och besatt av att mejla ut uppgifter som de ska göra. Jag mejlbombade dem varannan kväll med förslag på uppgifter. Ja, så gick det till när Majsan blev en führer....