Det här med att tänka på sig själv ibland...
"Du måste fan vara lite mer egoistisk!" Helt plötsligt tittade hon mig rakt i ögonen och sa så. Sedan fortsatte hon, "du tänker altid mer på andra, du kommer bli olycklig". Jag kände mig först otroligt skamsen och bortgjord på något vis. "Är det fel att tänka på andra", tänkte jag. Sedan förstod jag att hon hade rätt.
Jag tror att det är lätt att ta skydd av altruismen. Jag menar att jag ofta är självuppoffrande eftersom mitt handlande i många situationer har ett negativt motiv.
Det gör ont att komma underfund med att jag faktiskt misshandlar mig själv i stället för att vara egoistisk och faktiskt ta ansvar för mitt liv i stället för andras. Det blir helt plötsligt absurt att tänka på att man skulle göra allt för en person eller flera personer och totalt strunta i sina egna behov. Då kan inte den egna lyckan existera. Jag anser att det inte endast går att leva på att göra andra lyckliga och se till andras behov utan att tillgodose sina egna. Detta argument gör även att jag vågar påstå att det finns inget ont med egoism. För mycket och för lite av egoism skadar dig själv, så egoism är i sig gott ( jag tror att en biolog skulle kalla det för mutualism, men när det inte handlar om förökning så vet jag inget vetenskapligt begrepp kring detta).
Alltså, det som är ont med egoism är när en människa helt och hållet utför handlingar som är till fördel för sin egen del utan att se till någon annans behov. Detta skulla jag säga leder till olycka, eftersom följden av det skulle bli att den människan inte skulle uppleva vänskap och känslorna av att göra någon annan lycklig eller att faktist vara lycklig tillsammans med någon annan. Därmed överlever en sådan människa inte och måste ändra sitt beteende. Detta argument är enkelt och hårddraget, men principen tror jag på.
Den goda egoismen är när man ser till sina egna behov och utför handlingar med positiva motiv. Såsom att vilja känna lycka i kombination med andras lycka.
Det är så socialism och demokrati fungerar. Dessa går inte att utveckla med endast en röst, en människa. Vi måste samspela och se till varandras behov.
Jag kände mig gladare än någonsin över att min vän hade uppmärksammat ett beteende som var skadligt för mig. Jag kände att jag faktiskt finns och förtjänar en lycka som jag måste ta ansvar för själv. Det jag åstadkommer i livet beror inte på hur andra har det, utan på hur jag lever med andra i en gemenskap!
( Bara för att jag gillar att dra saker tills sin spets: det värsta är väl att jag trodde att jag gjort något bra, men egentligen är mitt beteende en skada för demokratin!! = slutsats)
Jag tror att det är lätt att ta skydd av altruismen. Jag menar att jag ofta är självuppoffrande eftersom mitt handlande i många situationer har ett negativt motiv.
Det gör ont att komma underfund med att jag faktiskt misshandlar mig själv i stället för att vara egoistisk och faktiskt ta ansvar för mitt liv i stället för andras. Det blir helt plötsligt absurt att tänka på att man skulle göra allt för en person eller flera personer och totalt strunta i sina egna behov. Då kan inte den egna lyckan existera. Jag anser att det inte endast går att leva på att göra andra lyckliga och se till andras behov utan att tillgodose sina egna. Detta argument gör även att jag vågar påstå att det finns inget ont med egoism. För mycket och för lite av egoism skadar dig själv, så egoism är i sig gott ( jag tror att en biolog skulle kalla det för mutualism, men när det inte handlar om förökning så vet jag inget vetenskapligt begrepp kring detta).
Alltså, det som är ont med egoism är när en människa helt och hållet utför handlingar som är till fördel för sin egen del utan att se till någon annans behov. Detta skulla jag säga leder till olycka, eftersom följden av det skulle bli att den människan inte skulle uppleva vänskap och känslorna av att göra någon annan lycklig eller att faktist vara lycklig tillsammans med någon annan. Därmed överlever en sådan människa inte och måste ändra sitt beteende. Detta argument är enkelt och hårddraget, men principen tror jag på.
Den goda egoismen är när man ser till sina egna behov och utför handlingar med positiva motiv. Såsom att vilja känna lycka i kombination med andras lycka.
Det är så socialism och demokrati fungerar. Dessa går inte att utveckla med endast en röst, en människa. Vi måste samspela och se till varandras behov.
Jag kände mig gladare än någonsin över att min vän hade uppmärksammat ett beteende som var skadligt för mig. Jag kände att jag faktiskt finns och förtjänar en lycka som jag måste ta ansvar för själv. Det jag åstadkommer i livet beror inte på hur andra har det, utan på hur jag lever med andra i en gemenskap!
( Bara för att jag gillar att dra saker tills sin spets: det värsta är väl att jag trodde att jag gjort något bra, men egentligen är mitt beteende en skada för demokratin!! = slutsats)
Kommentarer
Trackback